En underbar morgon i december.

Ja, denna dagen har inte varit någon höjdare varken för mig eller Isabella tyvärr.
Den började bra, både jag och Isabella vaknade på bra humör, vi skulle åka till Blackberg och träffa massa andra mammor och barn på öppna förskolan där. Newton hade lite sovmorgon idag också, så vi fick en liten morgon tillsammans, det var mys. =)

Innan det var dags att åka började jag känna mig trött,och humöret sjönk lite, men bestämde mig för att åka iaf.
På bussen till Vällingby steg irritationen pga idioter på bussen, bla busschauffören som tyckte att det var en kanonidé att stanna bussen typ en meter ifrån trottoaren så det i princip var omöjligt för mig att ta mig av med vagnen utan hjälp, trots att det var en lågbuss. Thank's a lot, assface!

När vi kom till Blackeberg var klockan ca 13.00, och då fick jag veta att stället stänger kl 14.00. Whiie..
Nåväl, jag bytte blöja på Isabella och gav henne lite mat, och var själv jättehungrig, så jag beställde en toast. Precis när jag får den hör jag hur det brakar till i blöjan på Isabella, så det var bara att gå och byta igen. Och det var inte lite hon hade bajsat heller, det hade runnit ut på ryggen, och hela bodyn var nerbajsad. Och Isabella var jätteledsen. Aja,tur att man hade extrakläder till henne. Precis när jag fått henne ren och skulle sätta på en ny blöja så börjar hon kissa naturligtvis. Hon var ledsen, och kände antagligen av min stress/frustration, och blev ännu ledsnare. Vilket är helt förståeligt, för det var ju verkligen inte något hon kunde hjälpa. Stackarn.

När vi var klara så var det bara till att gå ut och packa ihop, för stället stängde, och hon skrek ända tills jag klätt på henne och lagt henne i vagnen, då hon somnade. När hon väl kom till ro så kändes det lite bättre, och efter att jag fått i mig en korv så var humöret bra igen. Jag och Grynet följde med hem till Love som bor i närheten. Det gick bra en stund, sen började Isabella skrika igen. Hon var jätteledsen och hade nästan panik stackarn, gav henne lite mat men hon ville inte ha.
Så jag kände att det var dags att åka hem.

Vi hann åka ca 10-15 minuter på bussen, sen vaknade hon igen och var jätteledsen. Tog upp henne en stund, och då vart det bra, men sen skulle såklart en till barnvagn på, så jag fick ställa mig upp för att göra plats, och då var det bara att lägga ner Isabella igen, och hon skrek. Självklart var det apmycket folk på bussen också, vi stod som packade sillar. Hon skrek hela bussresan, och jag försökte förgäves trösta henne så gott jag kunde.
I Kista gick äntligen den andra barnvagnen av, så jag skulle precis ta upp henne igen, men nä. Då kommer en ny barnvagn på ist.
Sen knackar någon på min rygg, då är det en kärring som säger "hon kanske har ont i magen".
Då vart jag ännu mer irriterad, måste folk lägga sig i och anmärka på varför mitt barn skriker? Hade hon haft ont i magen hade jag väl fattat det själv, jag är inte efterbliven. Gah!
Nu är jag dum, jag vet, hon menade bara väl, men blev irriterad ändå, för det sista jag behövde var att någon skulle komma och lägga sig i.

Hon skrek i princip hela vägen hem (ca 1 timme), men väl hemma så vart hon tyst. Hon fick mat, och sen var hon glad igen, låg och skrattade och gurglade haha. Snuttan. Hon hade väl hemlängtan. :P

Inte lätt när det blir såhär, men det är sånt man får ta, kan inte alltid vara på topp liksom. =)
Nu är det nya tag och glada miner som gäller. :D