En underbar morgon i december.

Jag tänkte berätta hur det gick till när Isabella kom till världen, onsdagen den 9/12-09 =)

Det var natten till den 9 december, och jag låg och sov. Isabella var beräknad den 2 december, så jag hade gått en vecka över tiden.
Några dagar tidigare hade slemproppen lossnat, jag var hoppfull att det skulle sätta igång redan då, men icke.
Jag fick vänta. Bitter var jag också :P Inte kul alls att gå över tiden.

Iaf, jag vaknade till och var kissnödig, och gick upp på toa. När jag hade kissat klart och torkat mig märkte jag att det fortsatte rinna, men det var inte kiss. Jag förstod då att det var vattnet.

Ringde till förlossningen och berättade det, pratade med en barnmorska som sa att jag skulle ta på en binda och gå och lägga mig och sova vidare, så skulle jag komma in morgonen därpå kl 09.30 för nåt fostervattenprov typ.
Hon sa även att jag skulle höra av mig om värkarna satte igång. Så jag gjorde som hon sa och gick och la mig igen och försökte sova, kl var ca 00.50 när jag ringde.
Efter ungefär en halvtimme, runt 01.30 började jag få lite mensmolvärk. Inget konstigt med det, det hade jag ju haft till och från under ett par veckor, förvärkar.
Men molvärken höll i sig, och blev ibland lite starkare, men inte så att det gjorde direkt jätteont. Ringde ändå in och berättade det, hon sa att jag kunde ta en vetekudde, eller en varmdusch för att lindra, och att jag skulle åka in när värkarna kom var trejde minut, och att jag skulle ha JÄTTEONT.
Men jag trodde ju inte att det var värkar, eftersom att molvärken höll i sig hela tiden typ, och gjorde inge ont. Typ som mensvärk bara.

Blev lite trött på det efter ett tag, och bestämde mig för att gå upp och ta en dusch iaf. När jag kom in i badrummet såg jag hur det rann blod med klumpar i längs låret på mig, och blev såklart skiträdd.
Väckte pojkvännen som for upp och såg mest förvirrad ut. :P
Ringde in igen, och fick prata med en annan kvinna denna gång, som tyvärr var ganska otrevlig, och typ suckade åt mig, och frågade om jag "ville komma in på kontroll eller?".. Öh.. Ja tack?!
Ringde mamma, och hon och hennes fästman kom och hämtade oss.
Packade klart väskan i sista minuten, och var ganska rädd, men min pojkvän var jättefin och lugnade mig och sa att det inte var någon fara.

Kl 03.25 kom vi in till förlossningen på Danderyds sjukhus, där vi fick ett rum, och jag fick börja med att kissa i en mugg. Blodet var ingen fara sa dom, det var bara blodblandat fostervatten.
Barnmorskan sa att dom skulle koppla upp mig till en ctg kurva, så skulle jag få sitta där i en halvtimme, bara för att kolla, sen skulle vi få åka hem. Vadå hem? Jag ville inte hem, jag ville för fan ha min bebis!
Satt med den där kurvan, och blev serverad saft. Hade fortfarande bara lite mensmolvärk, som nu med jämna mellanrum blev lite värre, men jag hade fortfarande inte särskilt ont.

Efter ca 20-30 minuter kom en sköterska in med ett glas med is, som hon ville att jag skulle äta. Hon sa att dom ville få lite mer aktivitet på bebisen, så jag sög på isbitarna.
Efter ett tag kom barnmorskan in och tittade på kurvan, och sa att det såg lite konstigt ut typ.
Hon sa att hon ville göra en undersökning bara, och se om jag hade öppnat mig nåt, sen kunde vi åka hem.
Sagt och gjort, gynundersökningar har jag gjort massa gånger, lätt som en plätt tänkte jag. Eller hur, fysatan vad ont det gjorde! Kändes som om hon gick loss med en motorsåg i muffen på mig!
"AAAAJ, TA UT HANDEN FÖR FAAN!" skrek jag rätt ut.
"Jag ska bara kolla om du har öppnat dig något" säger hon
Jag känner hur tårarna kommer, och min pojkvän försöker lugna mig så gott det går. Det gick inte så bra.
"NEJ, DET GÖR SKITONT, TA UT HANDEN!!" skriker jag.
Hon skrattar, och säger "Ja, men vet du vad Amanda, du är öppen fem cm, du har gjort halva jobbet!"
"Va?!" säger jag, "fem cm?! Men jag har ju inte ens haft ont!"
"Nej, du har haft tur, nu går vi och skriver in dig! Du ska få ta på dig rocken också."

Alla vi var lika förvånade, vi trodde ju att vi skulle få åka hem. Fick ta på mig den snygga rocken också.
Messade Grynet, och berättade att jag var öppen 5 cm, hon vart helt till sig haha. =)

Kl 04.30 satte dom sån där elektrod i skalpen på bebisen, så jag skulle slippa vara kopplad till maskinen.
Vi visste förresten inte om det var en pojke eller flicka, Isabella låg med benen i vägen på ultraljudet, så vi fick inte veta. Då vart jag inte glad, för jag ville så gärna veta :P
Nu börjar jag få ganska ont, tar en dusch och lite så, och mamma masserade min rygg, skitskönt!
Min pojkvän försökte också massera, men han gjorde det inte lika bra som mamma, så jag blev arg på honom. Stackarn :p
Vid det här tillfället var jag öppen typ 8 cm tror jag, och hade skitont! Lustgasen funkade inte för mig, jag blev förbannad, och när en värk kom började jag hyperventlilera i den, så jag blev skitillamående och spydde upp all saft jag druckit :P
Till slut känner jag att jag inte orkar mer, värkarna kom så tätt, och gjorde riktigt jävla ont, så jag bad om mer smärtlindring.
Nu var kl 06.40. Fick vänta ca en timme, sen, kl 07.38 fick jag ryggbedövning. Var skiträdd, men dom tyckte att jag som hade så mycket tatuerningar inte hade nåt att vara rädd för haha.
Det gjorde inte ont, men det var obehagligt när dom la EDA'n, för det knäppte i ryggraden, och blev alldeles kallt i ryggen.

Åh, FAN vad skönt när den började verka. Kunde äntligen andas normalt, och fick till och med i mig en halv macka. Skrattade och var glad. Tills hon sa att jag var 9 cm öppen. Då fick jag panik.
Jag förstod att det snart var dags att börja krysta. Det jag värit rädd för hela tiden under hela graviditeten var just det. Att krysta ut ett helt barn verkade ju förfan helt omöjligt, hur skulle jag klara det? Det kommer ju göra skitont!
Kl 09.00 sätter krystvärkarna igång, och jag börjar trycka för kung och fosterland.
Men jag blev så frustrerad, för det kändes som att det inte hände nånting alls. Kändes som att jag skulle skita på mig möjligtvis.
Jag frustar "Det gååår inte!" Men barnmorskan säger "Det går visst Amanda, det händer jättemycket här, vill du känna på huvudet?"
"NEEEJ, det vill jag FAAN inte!!" skriker jag. Känna på huvudet, det var fan det sista jag ville göra.
Alla skrattade åt mig.
Morsan och pojkvännen höll mig i varsin hand och krystade med mig haha, kommer ihåg att jag tittade upp på dom och tänkte "wtf?! är ni seriösa??" Blev nästan full i skratt för att det var så töntigt, men jag försökte fokusera på krystandet ist.
Nu när jag tänker tillbaka på det var det ju faktiskt lite gulligt att dom gjorde det. Haha.

Gjrode misstaget att titta ner, och se en hjässa sticka ut ur muffen på mig. Tyckte det såg skitäckligt ut och skrek till mamma och pojkvännen att dom inte fick titta ner! hahaha.

Helt plötsligt säger det bara plopp, och jag får upp bebisen på magen. Klockan var 09.26 då mitt efterlängtade barn kom till världen. Min första tanke kommer jag så väl ihåg, "Shit, vad hal den är, jag kommer tappa den!" Hahah. Sen var det enda alla vi fick ut oss "åååh, ååååhh, ååååh!"

Inte förrän efter flera minuter kommer jag på att vi fortfarande inte visste könet.
"Vänta lite, vad blev det?" frågar jag.
Barnmorskan lyfter upp henne från min mage och håller upp henne.
Navelsträngen hängde ivägen, så jag såg inte, men tyckte mig allt skymta nåt där bakom.
"En pojke??" frågar jag.
Hon drar undan navelsträngen, "nej, det blev en liten flicka!"
De enda orden jag fick ur mig var "en flicka, en flicka! Åh en flicka!" och min pojkvän sa ungefär samma sak. :p
Barnmorskan frågar vad hon ska heta.
"Isabella?" frågar jag min pojkvän.
"Aaah, aaah Isabella, Isabella!" svarar han =)

Barnmorskan tyckte det var ett jättefint namn. Mamma med. Hon var så nöjd. Dels att hon fick vara med på förlossningen, vilket inte alls var planerat, och dels för att det blev en flicka.
Enda sen sjunde graviditetsveckan har hon sagt att det blir en tjej, och hon hade rätt =).

Det är hennes tredje barnbarn, min storasyster och storebror har varsin son, syrrans är 1 år, och brorsans ett halvår. Så mamma har fått tre barnbarn inom loppet av ett år haha, det går undan i vår familj, och alla vi tre är under 25 år. Det ska börjas i tid ;)
Vi tycker att det är jättekul att barnen är jämngamla nästan, skiljer ett halvår mellan varje unge, då kan dom leka ihop sen när dom blir äldre =)

Ja, kl 09.37 kommer moderkakan ut, barnmorskan höll upp den och började babbla om "livets träd". Jag tyckte den såg så äcklig ut, så jag var tvungen att ta en bild :P haha, men den ska ni slippa se.
Fick sy fyra stygn. Fick en spruta med bedövning så det gjorde inte ont alls.

Sen efter ett tag fick jag gå upp och duscha. Det kändes jättekonstigt att andas, och jag blev yr och började må dåligt, så jag fick lägga mig ner ett tag och vila. Sen kom dom in med partybricka =)

Sen var det till att sätta sig i rullstol och skjutsas till bb, där vi blev kvar tills lördag morgon.
När jag tänker tillbaka så är jag nöjd med min förlossning. Det gick fort, 8 timmar från att vattnet gick, tills att hon var ute, och jag behövde inte ha ont så särskilt länge. Hade en jättebra barnmorska, som var helt underbar, hon var förresten också gravid, hon ska ha barn i mars =)
Min pojkvän skötte sig jättebra och var ett underbart stöd. Mellan värkarna skojade vi och hade kul, så det var inte bara skrik och smärta, vi hade kul också. Mamma tyckte att det var jättekul att jag ställde mig och borstade håret mitt under allt, när värkarna var som värst haha.
Måste ju vara fin inför bebisens ankomst juuu ;)

Nu så här i efterhand så är jag skitglad att vi inte visste könet på Isabella, under graviditeten var jag skitbitter, för jag ville verkligen veta. Men att inte veta under förlossningen gjorde det hela mer spännande, och det var den häftigaste känslan någonsin när dom sa att det var en liten flicka.

 

Ja, det får så det gick till när lilla Isabella föddes. 3695 gram, och 51 cm.
Bästa dagen i mitt liv.
9/12-09 - Dagen jag aldrig kommer glömma. <3