En underbar morgon i december.

Jag har fått lära mig idag att hur hönsmammig man än är, och hur försiktig man än är så kommer olyckor ske.
Så är det bara.
Idag när jag skulle klä på Isabella så satt jag på golvet i skräddarsits, och hon satt i mitt knä.
När jag skulle dra på bodyn över huvudet på henne så sprattlade hon till och tappade balansen och föll bakåt.
Allt gick så fort, så jag han knappt blinka, än mindre reagera!
Hon slog i bakhuvudet, som tur var så var det en matta på golvet som hon landade på.
Hon vart jätteledsen och skrek och grät, men efter några minuters tröst så var allt bra igen, och hon skrattade rullade runt och åt osv. Hon var glad och lekte på som vanligt.
Men hönsmamma som jag är så ringde jag ändå till vårdguiden, eftersom att hon slog i bakhuvudet, och hon jag pratade med sa att om barnen är under ett halvår så rekomenderar dom att man åker in på kontroll, även om allt verkar bra.
Sagt och gjort, min pappa skjutsade oss till Astrid Lindgrens.
Väl där så var det en kille som tittade lite på Isabella, och han sa att han inte var orolig, hon är pigg och glad och beter sig som vanligt, men en läkare skulle ändå titta på henne, så vi fick vänta i ca två timmar innan det var vår tur.
När fick komma in i ett rum var läkaren tvungen att kolla till en ambulans först sa han så vi fick sitta och vänta en stund till.
Men pappa hittade en sån där grej som lyser som man tittar in i öronen med, så vi roade oss med den.
Fast pappa var taskig och sa att det var proppfullt med vax och hår i mitt öra!
Då kontrade jag med att säga att hans vax var snorgrönt och att han hade stora hårtovor där inne. ^^
Läkaren var inte heller orolig, han tyckte att allt ser jättebra ut, så vi fick åka hem.

Hur som helst, alla har sagt det till mig idag, att hur försiktig man än är så kommer olyckor ske, det kommer vara skrubbsår, näsblod, ramla från klätterställningar osv.
Så är det och, jag antar att det är sant.
Men det är ju aldrig fel att göra det bästa man kan för att förhindra olyckor. =)